Vraket vid Åkroken - Selångersån Sundsvall

 Innehåll:

Bakgrund

Vraket hittas sommaren 1994

Hösten 1999

Vraket i sitt sammanhang

Konsekvenser om inget görs

Förslag på akuta åtgärder

Sammanfattning

Bilaga 1, sommaren 1994

Bilaga 2:1, hösten 1999

Bilaga 2:2, hösten 1999

Bilaga 3, principskiss 1994

Källor

Bakgrund.

1994 började Sundsvalls kommun ett projekt som gick under arbetsnamnet Regnbågen. Arbetet bestod i att nedägga ett breddavloppsrör i Selångersån. I samband med detta kom det upp trärester från ett fartyg. Dykarna stoppade omedelbart arbetet och meddelade fyndet till Länsmuseet Västernorrland (Se bilaga 1). Vraket bedömdes utifrån typologi till att vara medeltida. Detta stöds också utifrån de C-14 prover som blev tagna på vraket. Då vraket bedömdes ligga skyddat behövdes inga akuta åtgärder göras. Då detta nu inte längre stämmer utifrån förändrade förhållanden vill vi i denna rapport upplysa om vrakets utsatta läge.

Vraket hittas sommaren 1994.

Personal från Länsmuseet kunde snabbt utifrån dessa uppkomna delar konstatera att fartygskonstruktionen var av äldre typ. Längden mellan stävarna sonderades till ca 17 meter. Borden som var lagda i klink, var 30-40 cm breda och saknade helt spår av sågning, utan de var utkilade och tillyxade. Avståndet mellan spanten, den s.k. spantfacksbredden, var 50 cm. Tvärskeppsbalkarna stack med sina ändar ut genom bordssidorna i speciella hak, hittades där nere i bottensedimentet. Ett C-14 prov på virket i bordläggningen och pä drevmaterialet gav resultatet 1500 e.Kr. respektive 1355 e.Kr. Bägge proverna har en avvikelsefaktor på +-55 år. Vilket ger ett kalibrerat resultat på 1418 e.Kr. Varför det skiljer så pass mycket mellan provresultaten beror troligen på att virket har blivit påverkat av det omgivande vattnet. Drevet i detta fall har legat betydligt mer skyddat än bordläggningen. I skeppet påträffades klumpar av obränd kalk, som eventuellt skulle användas till att kalka kyrkan med i Selånger. Det besiktningsprotokoll som personal från Länsmuseet skrev har Dnr 248-94. De vrakdelar som kom upp till ytan i samband med schaktningsarbetet, togs om hand av Länsmuseet för förvaring i väntan på en eventuell konservering. Då vraket bedömdes ligga i skyddat läge, behövdes inga akuta åtgärder göras den närmsta tiden. Detta var den bedömning som gjordes sommaren 1994.

Hösten 1999.

991008 och 991016 gjorde dykarna Anders Vikdahl och Lennarth Högberg dykning på vrakplatsen. Detta är så vitt vi vet de första dykningarna som skett på vraket sedan 1994. Utifrån de beskrivningar som dykarna fått av de som dök där 1994 har det uppstått en hel del förändringar av vraklokalen. Vraket ligger inte längre i skyddat läge utan en hel del av vraket sticker numera upp genom bottenslammet. Orsakerna till att det skett så stora förändringar på vraklokalen kan bero på att bredavloppet har ändrat strömfåran något så att vraket gradvisa frispolats. Eventuellt kan det också vara normala fluktuationer av bottenförhållanden i Selångersån. I vraket finns minst två lösa spant, balkvägare, tvärskeppsbalk, hängande knä, pumprör. Klarar de lösa och uppstickande delarna en kommande islossning och vårflod? Troligtvis har redan en del av vrakets lösa delar blivit medförda av strömmen. Vart dessa kan finnas är omöjligt att säga utan att ha sökt av bottenområdet nedströms vrakplatsen. Utöver detta tillkommer den mekaniska nednötningen av exponerade delar, som alltid sker i strömmande vattendrag pga sandblästring. Denna kommer på sikt att helt eller delvis utplåna vraket. Naturligtvis finns även en hel nyare material av sekundär karaktär, såsom kvistar, ölburkar, cyklar etc, på vrakplatsen. Dessa bidrar också till vrakets nedbrytning då vraket delvis är frilagt för exponering. Det finns även 10 minuter videofilm, från dyk gjort 991008, som Lennarth Högberg spelat in. Filmen finns hos Lennarth för den som vill studera den. Filmen kräver förklarande kommentarer. Sundsvalls Tidning gjorde att reportage om vraket 991017. De skrev i sin artikel om vrakets utsatta läge. Vraket har rönt stor uppmärksamhet i lokalpressen, marinarkeologiska kretsar och hos sundsvallsborna.

Vraket i sitt sammanhang.

Vraket dateras i tid till tiden före Sundsvalls grundande. Grundandet sker år 1621. Området har genom många fynd och källor en kontinuitet genom historien, långt innan Sundsvall grundas. Från det att inlandsisen försvann till dags dato. Av förklarliga skäl är fynden och källorna begränsade ju längre bak i tiden man går. Sådana exempel är Högomsmannen, runstenarna, de tidiga kyrkorna, S:t Olofshamnen, gravhögarna, kungsgårdar mm. Vraket skall ses som en del i detta maritima komplex. Vraket kan kanske ge några nya rön om skeppets betydelse i det medeltida Medelpad. Hur transporter och handelsvägar fungerade, är ett ganska okänt kapitel i Medelpads medeltidshistoria.

Konsekvenser om inget görs.

Om inget görs kommer vraket att erodera bort helt eller delvis, alternativt sönderfalla, inom en relativt kort tidsrymd. Detta kommer att omöjliggöra ett bevarande och en rekonstruktion av den nu återstående informationen. Dessutom kan det i bottensedimentet ligga dolt delar av last, utrustning och personliga ägodelar. Då de grundast liggande vrakdelarna endast ligger 50 cm under vattenytan är även landhöjningen något som man måste ta med i beaktandet. 50 cm gäller vid normalvattenstånd. Vraket kommer för varje år som går en bit närmare ytan. Isen kommer också den närmare och närmare för vart år.

Förslag på akuta åtgärder.

Att ärendet överlämnas till Länsmuseet Västernorrland, Härnösand, för vidare handläggning snarast. Det krävs snabb handläggning och beslut pga tidig isläggning på platsen för vraklokalen. Att en inmätning och skyddsbärgning av de mest utsatta delarna sker innan isen lägger sig. Att dessa delar deponeras i en liknande miljö i väntan på ett "vårdprogram" av ett framtida skyddande av vraklokalen.

Sammanfattning.

Vraket är ett av ytterst få norrländska medeltidvrak. Det finns ett relativt litet antal kända medletidsvrak i Sverige totalt sett. Detta är det första kända medeltidsvraket i Västernorrland. Unikt i sig, men även en viktig länk för vidare forskning om det medeltida Västernorrland. Det närmsta kända medeltidsvraket är det i på 20-talet funna Avafjärdsvraket, Västerbotten. Vi hoppas därför att vraket kan bevaras på något sätt för vidare forskning och kanske till och med en framtida utställning på lämpligt museum.

Bilaga 1, sommaren 1994.

I syfte att förbättra miljön genomförde Sundsvalls kommun åren 1994-95 det s.k. Regnbågsprojektet. Vid rörnedläggning i Selångersån den 29 juni 1994, fick grävskopan med sig träbitar av bordläggning. Arbetet stoppades omedelbart och personal från Länsmuséet tillkallades.

Dykarna Mats Andersson och Ulf Allringer från UV-Konsult AB, Sundsvall, vid vrakplatsen sommaren 1995.
 
 

Bilaga 2, hösten1999.

Dykarens hand håller om en bordläggningsplanka med snedlask (styrbords sida?) c:a 30 x 3 cm.
 
 

Del av stäven med urspaningar för bordshalarna. Troligtvis förstävens nedre del.
 
 

Del av bordssida med bordet underst. Därefter spant och överst balkvägare med ursparning för spantet.
 
 

En löst liggande balkvägare. Den är krummad och urtag finns för två spant. Möjligen placerad nära fören.

Principskiss av medeltida fartyg med utstickande balkändar. Seth Jansson 1994.

Seth Jansson efter en vrakrunda, hösten 1999.
 

Fortsättning följer till våren 2000.

Rapporten gjord hösten 1999 av Anders Vikdahl och Lennarth Högberg.

Besök gärna hemsidan för Marinarkeologi inom Västernorrlands län