Gustafsberg

Bogserbåten Gustafsbergs förlisning

Vid kajen vid Vindskärsvarv låg en oljetanker som just hade tömt sin last. Det var 15.000-tonnaren Nyköpingshus från Trelleborg, som låg och väntade på bogserbåtsassistans, för att sedan gå till Malmö. Datumet var den 13.12.1956 och kl. 14.00 kom så Svetsningsbolagets båda båtar, Hjälparen och GUSTAFSBERG. Tankerns för låg med riktning innåt staden. Där gjordes Gustafsberg fast medans Hjälparen gick akterut. Från tankerns för gick två förtöjningstrossar till en flytboj c:a 100 meter ut i vattnet. Gustafsbergs första uppgift var att gå ut och lossgöra dessa trossar. Den 26-årige däckskarlen Bertil Grandin klev över på bojen för att göra jobbet. Det var när andra trossen lossades som olyckan inträffade.

Befälhavaren ombord på Gustafsberg, Runo Andersson, berättade att det blev ett väldigt ryck i bogserkabeln, som var fastgjord uppe på Nyköpingshus back. Bogserbåten åkte baklänges och hamnade tvärs för dragriktningen. Bogserkabeln kom in i propellern och gjorde bogseraren manöveroduglig.

Just då började Hjälparen dra ut tankern från kaj, varvid Gustafsberg åkte med baklänges och "likt en utterbräda" for in i kajen med tre knops fart.

Allt var faktiskt ett ögonblicks verk men sekunderna var också dyrbara. Gustafsberg började få slagsida och det gällde att inte försitta chansen. Vi slängde oss upp på kajen, medan båten drogs 50 meter i snäv vinkel in mot den 100 meter långa kajsträckan för att slutligen gå till botten.

Ombord på Nyköpingshus hade situationen uppfattats av en däcksman, som högg av kabelögat med en yxa. Kabeln svingade runt pollaren och slog av honom båda benen. Bertil Grandin som blivit kvar på förtöjningsbojen, hade sett hela händelseförloppet från första parkett. Det var med lättnadens suck som han kunde se sina kamrater klättra upp på kajen.

-Det var ruggigt där ute, berättade han. Kallt av bara den och kylan trängde in genom kläderna. Då och då slog jag en åkarbrasa för att få värme i kroppen och tog några bloss, innan Hjälparen kunde komma och hämta mig. När jag kom ombord bjöd restauratrisen där mej på varmt kaffe. Det smakade härligt, skall jag säga.

Maskinisten Erik Forsgren stod där på oljekajen, böjde sig sig moloket ut och tittade ner i vattnet efter den lilla bogserbåten och utbrast: -Å ja som hadde nyslaggat! Kockan ombord på Gustafsberg, fröken Olga Nilsson, hade tagit ledigt denna eftermiddag för att gå till damfrisörskan och göra sig fin i håret. Hon klev iland vid Vindskärsvarv kl. 13.00 och det blev med all säkerhet hennes räddning.

Neptunbolagets bärgningsångare Hermes kom till Sundsvall för att flytta på Gustafsberg, då den låg i vägen vid kajen. När den förlista ångaren hängde i vajrarna på väg upp mot ytan, begärde bärgningsledaren ett högt pris för upptagande och länspumpning. Svetsningsbolaget kunde inte betala den höga summan, så bogserbåten sänktes igen i viken utanför dåvarande Mohögs verkstad. Där ligger den nu på 10 meters djup till nöje för oss sportdykare.

Lennarth Högberg 1996.